Ledare: Våga veckla ut den vita käppen
Den vita käppen är den mest universellt gångbara symbolen för synnedsättning. Samtidigt som den är etablerad är den också laddad med känslor.
Den är en symbol för frihet och stolthet men på samma gång skapar den också många gånger skam och självhat.
Många vittnar om den långa kampen mot käppen och mot de tankar om bristande självständighet som den associeras med. Samtidigt vittnar många som blivit trygga med att använda den vita käppen om att den tvärtom möjliggör självständighet, att underlätta steget att komma ut från sin isolering och stå på egna ben.
För egen del var det en mångårig process, från att först få en vit käpp förskriven på Syncentralen, vilken sedan låg i en garderob, utom synhåll där hemma.
Nästa steg var att ta med den nedlagd i handväskan, så att den inte syntes, innan jag började ta upp den men fortfarande hålla den hopfälld i handen. Därefter, att fälla ut den i halvt utfällt läge och använda den i enskilda situationer när jag behövde fråga om hjälp.
Tills i dag när jag inte kan tänka mig att vara utan den, knappt ens när jag går i korridoren på mitt jobb, för den händelse att någon främmande person ska komma förbi och jag ska missa att heja på den.
I dag är den nästan inte längre ett separat hjälpmedel, utan som den franske filosofen Maurice MerleauPonty påpekade är den vita käppen en sömlös förlängning av den blindes kropp, den är en del av mig själv.
I min egen resa var det en rationell kalkyl som låg bakom varje steg mot ett fullödigt käppliv, där både antalet gånger där jag utsatte mig själv för både socialt besvärliga situationer, för missade chanser eller för den delen utsatte mig själv för uppenbara faror, som exempelvis i trafiken, och graden av besvär varje sådan enskild incident förorsakade, översteg känslan av att käppen kändes skamfull.
Tvärtom kunde den mildra just den typen av incidenter och i takt med den insikten, sjönk även skammen.
Vad kan vi som förening göra för att stödja människor under denna resa?
En uppenbar sak, och kanske den allra viktigaste, är att vara förebilder och att prata med varandra, för att avstigmatisera käppanvändandet.
Men jag tror också vi måste våga vara raka med att signalera att käppandet inte bara är något individuellt som inte påverkar någon annan. Finns käppen framme ger vi också andra seende en chans att möta oss, att parera oss i trafiken, att sträcka ut en hjälpande hand.
Jag vet att det ibland sägs att folk inte är uppmärksamma på den vita käppen längre eller att det är sämre i Sverige. Som samhällsvetare vill jag problematisera den utsagan och jag hävdar att det är en empirisk fråga. så länge vi inte har några studier på det vill jag ifrågasätta anekdotiska utsagor som bevis på att det har blivit sämre.
Det är trots allt en psykologisk sanning att flera positiva erfarenheter vägs upp av en negativ erfarenhet, och jag vill med emfas understryka att användandet av käppen i de allra flesta fall är möjliggörande och att den öppnar upp oss mot världen, den stänger inte ute.
Jag vill avsluta med ett citat från den nyutgivna boken ”Planet of the blind”, där Stephen Kuusisto berättar om den långa process det var för honom att börja använda käpp. Även han ifrågasatte käppandet och det var först när han på universitetet träffade en annan synskadad man som använde käpp som han insåg hur smidigt det gick för honom att ta sig fram och att folk hjälpte honom.
Han frågade om det inte var störande med folk som grabbade tag i armen och ledde honom över vägen eller personer som inte talade till honom utan till någon seende medföljande.
Mannen svarade då så här: “Ja, det är störande. Men vet du vad? Jag skulle inte byta bort något av det mot den kamp du lever i. … Och det är förstås inte andras sak om du använder käppen eller inte. Men när det gäller din säkerhet och ditt sätt att möta andra människor, gör det en verklig skillnad att använda den förbannade saken.“ (min översättning)
Det var först då som Kuusisto insåg att hans vandrande ditintills hade varit själviskt och att han gjorde andra ansvariga för hans överlevnad. Han hade varit beroende av att uppfattas som självständig. Varje steg blev en lögn.
Låt oss sluta ljuga för varandra och oss själva men fortsätt att stötta varandra under den resan.
Ledare skriven av: Karl-Fredrik Ahlmark, Redaktör Retinanytt
Innehåll Retinanytt 2025-02
I det nya numret av Retina Sveriges medlemstidning kan du läsa om:
Ledare: Våga veckla ut den vita käppen.
Retina Sveriges höstdagar 2025
Att mäta förändringar i näthinnans struktur och funktion vid RP – nya forskningsrön.
Nästa Göteborg – en malmöit på drift
Elitidrott och blindhet – går det ihop?
Samhället drar sig undan
Ett mycket generöst bidrag till forskningsfonden
Nya ledamöter i Retina Sverige 2025
Framåt för optogenetik
Ocugen går vidare med ytterligare kliniska försök
På gång
Klicka här för attt läsa/lyssna på alla nummer av Retinanytt
Observera att de senaste numren av Retinanytt är lösenordsskyddade så du behöver vara medlem i Retina Sverige för att läsa dem.
Byta till digital prenumeration
Retina Sveriges medlemstidning Retinanytt kan fås i svartskrift (papperstidning), på CD (Daisy-skiva) och digitalt. Om man har en digital prenumeration så kan tidningen läsas som ett PDF/Word-dokument och man kan även lyssna på artiklarna direkt på samlingssidan för Retinanytt.
Om du idag får Retinanytt som en papperstidning eller på en Daisy-skiva så kan du klicka på nedanstående länk för att få information om hur du gör för att byta till en digital prenumeration då det finns flera fördelar med det:
Klicka här för att byta till digital prenumeration
